Farväl min älskade farfar
Det är fem dagar före Julafton och det vi faktiskt firar i kristendomens tecken- nämligen jesu födelse.
Traditioner med gåvor som ges till varandra, julbord med mängder av välsmakande mat och umgänge med nära och kära fylller våra hjärtan.
Traditioner med gåvor som ges till varandra, julbord med mängder av välsmakande mat och umgänge med nära och kära fylller våra hjärtan.
Varje jul i 26 år har jag ringt min farmor och farfar. Tackat fint för julklappen och önskat dom allt gott och en riktigt god jul. Vi har pratat om vädret, om det fallit snö och hur kallt det är. Vi har frågat varandra hur vi mår och skrattat innan vi lagt på luren.
De senaste åren har samtalen blivit kortare då de (mina farföräldrar) blivit äldre och allt mer mått lite sämre.
Men vi har pratat och jag har varit noga med att säga att jag älskar dom och tackat för allt de lärt mig och givit mig.
Men vi har pratat och jag har varit noga med att säga att jag älskar dom och tackat för allt de lärt mig och givit mig.
Igår..sex dagar före julafton dog min farfar. Han skulle blivit 95 år till våren..
De två senaste veckorna har han blivit sämre och sämre och vi talades vid senast i söndags. Jag märkte väl att han inte hade långt kvar och med min far och farmor sittandes vid hans sida, hållandes hand hand så somnade han in igårkväll. Han fick ro, han fick "komma hem" som han själv uttryckt det.
Det är en stor sorg och saknad som jag känner och tårarna trillar ner för mina kinder. Han var en sådan fin människa med ett gott hjärta till både människor, natur och alla djur. Han älskade sin familj och tackade och bad till gud varje dag. Han utstrålade värme och glädje för sin omgivning och hans liv blev långt.
Det är än dock med lättnad och en viss glädje jag säger farväl. Han mår äntligen bra och han finns hos oss, i våra hjärtan, i våra själar och i våra liv.
Det är än dock med lättnad och en viss glädje jag säger farväl. Han mår äntligen bra och han finns hos oss, i våra hjärtan, i våra själar och i våra liv.
